Och plötsligt återvänder livet till staden

Sol? Ja!

Att komma hem

Man vet att man varit med om något fantastiskt. Tid tillsammans. Sol och värme. Ledighet och att kunna ta dagen som den kommer.

Men nu? Jag känner mig som en bröllopsplats med baksmälla. Trött, hungrig och med en gammal solbränna som kliar.

 

Plötsligt...

... vågar han.

Man måste beundra de som håller igång sin blogg. Det måste man verkligen.

Det var ett tag sedan nu igen. Men eftersom ingen annan än jag kikar in här så kanske jag är förlåten? Kanske.

Just nu längtar vi efter vår semester som lurar runt hörnet. Det är bara tre fredagsmys kvar nu. Och lillebror ska lära sig simma också. Just det ja. Men sen kan vi åka.

Bildskön promenad till parkeringen.

Alla dessa blommor...

jag kan inte få nog.

Nya tag.

Jag har tränat lite till och från tillsammans med en granne. Det har mest varit raska promenader och en del gemensamma träningsprogram som vi utfört var och en på sitt håll. Men framförallt har det varit sporrande att ha någon att prata med om framsteg och motgångar.

Hur som helst har vi nu bestämt oss för att ta nya tag efter en ganska förslappad sommar och vi ska öka intensiteten. Tanken är att träffas en kväll i veckan där vi har ansvar för träningen varannan gång. En av oss planerar helt enkelt passet och den andre hänger på.
En timma får träningen ta men det är egentligen den enda regeln. I övrigt kan man låta fantasin flöda.
Jag är först ut och funderar som bäst på vad vi ska sysselsätta oss med under första passet. Vi ska ju självklart pressa oss men helst inte gå in i väggen redan första gången.

Jag är sugen på att testa crossfit och funderar på att sätta ihop ett enkelt men ändå effektivt pass till oss. Eller sätta ihop och sätta ihop, jag snor väl ett färdigt på nätet.

Ja så får det nog bli.