Och plötsligt återvänder livet till staden

Sol? Ja!

Att komma hem

Man vet att man varit med om något fantastiskt. Tid tillsammans. Sol och värme. Ledighet och att kunna ta dagen som den kommer.

Men nu? Jag känner mig som en bröllopsplats med baksmälla. Trött, hungrig och med en gammal solbränna som kliar.

 

Plötsligt...

... vågar han.

Man måste beundra de som håller igång sin blogg. Det måste man verkligen.

Det var ett tag sedan nu igen. Men eftersom ingen annan än jag kikar in här så kanske jag är förlåten? Kanske.

Just nu längtar vi efter vår semester som lurar runt hörnet. Det är bara tre fredagsmys kvar nu. Och lillebror ska lära sig simma också. Just det ja. Men sen kan vi åka.